Det blev inte Ljubljana. Vi satt kvar pa taget och klev av i Bled istallet. Bled ar Sloveniens storsta turistmal, men lugnt sa har ars. Det ar mest pensionarer har. Vi har hyrt roddbat (antligen!) och varit pa forsranningstur. Det har roligt att gora nagot for en gangs skull.
Vi bor i en egen lagenhet i en privat villa. Pa ovanvaningen bor det en familj. Vi har eget kok, uteplats och badrum. Det ar det dyraste boendet hittills, men helt klart vart pengarna!
Bled ar ingen vacker stad (eller by kanske man ska kalla det - 3000 invanare), men laget ar gudomligt. Mitt bland de julianska alperna, vid en liten sjo med en kyrka pa on i mitten. Det finns aven ett gammalt slott. Sweet.
Imorgon aker vi till Ljubljana. Om en vecka paborjar vi hemresan fran Krakow.
Ledsen om inlaggen ar lite torra. Jag har itne riktigt inspiration till att skriva.
fredag 9 maj 2008
onsdag 7 maj 2008
Bosnien
Efter tva dagar i Kotor var vi mer an nojda pa stallet, hur vackert det an var. Det fanns inte sa varst mycket att gora dar, mer an sitta pa uteserveringar. Vi ville hemskt garna hyra bat, men det gick inte. Det gick daremot att klattra upp till fortet, och det gjorde vi. Det var maktigt. Pa vagen dit traffade vi en kille som bodde i en grotta med galler utanfor. Skumt. Han sa att Goteborg heter Gettoburg pa bulgariska.
Eftersom det inte gick tag eller bussar fran Kotor till Kroatien bestamde vi oss for att lifta mot Ploče. Det gick finfint till att borja med. Redan den tionde bilen stannade. Det var en kille som sa att han alskade oss pa tyska och italienska. Det var ungefar det enda han kunde pa andra sprak an serbiska. Vi hade valdigt roligt anda, och nar han slappte av oss tog det inte lang tid innan vi blev upplockade av en skapbil. Det var en aldre farbror som inte sa ett ord. Han korde oss till Herzeg Novi, precis vid gransen. Vagen dit var otroligt vacker och vi sag hela Kotorfjorden.
I Herzeg Novi borjade det bara emot lite. Jag antar att folk inte vill ta med folk de inte kanner over gransen, eftersom de har ratt rejala granskontroller. Till slut stannade en bil som visade sig vara en taxi. Chaurfforen hade en korning till Dubrovnik och vi gfick folja med till ett billigt pris. Han korde oss till busstationen och bara tio minuter senare gick bussen till Ploče. Dar fick vi vanta ett par timmar pa taget till Mostar. Det var anda ratt bar, for det gar bara tva tag om dagen pa den strackan.
I Mostar bodde vi hos en supertrevlig kvinna som hjalpte oss med allt. Jag hade nagot migranliknande men somnade ifran det innan det hann bryta ut. Annars roade vi oss med att dricka varldens godaste, starkaste bosniska kaffe, titta pa Neretvafloden och Stari Most, den gamla bron. Marie och jag var aven inne i en moske, men blev sa skakis i minareten (overdos av kaffe, hojdradsla och klaustrofobi ar ingen bra kombination) att det knappt var vart det.
Efter en dag i Mostar akte vi vidare mot Sarajevo. I Sarajevo har det regnat mycket, men det ar valdigt fint.Vi hanger med nagra kanadensare och har tittat pa en tunnel under flygplatsen som forsag staden med mat och vapen 1992-95, da den var helt omrignad av serbiska trupper, och sett ett par barer. Mest av allt har vi anda vandrat runt i de turkiska kvarteren. Helt klart vackert!
Hostelvarden blaste oss lite, sa ikvall aker vi vidare mot Zagreb. Direkt darifran tar vi taget till Ljubljana. Nu hander det, Stefan!
Eftersom det inte gick tag eller bussar fran Kotor till Kroatien bestamde vi oss for att lifta mot Ploče. Det gick finfint till att borja med. Redan den tionde bilen stannade. Det var en kille som sa att han alskade oss pa tyska och italienska. Det var ungefar det enda han kunde pa andra sprak an serbiska. Vi hade valdigt roligt anda, och nar han slappte av oss tog det inte lang tid innan vi blev upplockade av en skapbil. Det var en aldre farbror som inte sa ett ord. Han korde oss till Herzeg Novi, precis vid gransen. Vagen dit var otroligt vacker och vi sag hela Kotorfjorden.
I Herzeg Novi borjade det bara emot lite. Jag antar att folk inte vill ta med folk de inte kanner over gransen, eftersom de har ratt rejala granskontroller. Till slut stannade en bil som visade sig vara en taxi. Chaurfforen hade en korning till Dubrovnik och vi gfick folja med till ett billigt pris. Han korde oss till busstationen och bara tio minuter senare gick bussen till Ploče. Dar fick vi vanta ett par timmar pa taget till Mostar. Det var anda ratt bar, for det gar bara tva tag om dagen pa den strackan.
I Mostar bodde vi hos en supertrevlig kvinna som hjalpte oss med allt. Jag hade nagot migranliknande men somnade ifran det innan det hann bryta ut. Annars roade vi oss med att dricka varldens godaste, starkaste bosniska kaffe, titta pa Neretvafloden och Stari Most, den gamla bron. Marie och jag var aven inne i en moske, men blev sa skakis i minareten (overdos av kaffe, hojdradsla och klaustrofobi ar ingen bra kombination) att det knappt var vart det.
Efter en dag i Mostar akte vi vidare mot Sarajevo. I Sarajevo har det regnat mycket, men det ar valdigt fint.Vi hanger med nagra kanadensare och har tittat pa en tunnel under flygplatsen som forsag staden med mat och vapen 1992-95, da den var helt omrignad av serbiska trupper, och sett ett par barer. Mest av allt har vi anda vandrat runt i de turkiska kvarteren. Helt klart vackert!
Hostelvarden blaste oss lite, sa ikvall aker vi vidare mot Zagreb. Direkt darifran tar vi taget till Ljubljana. Nu hander det, Stefan!
fredag 2 maj 2008
Alla manniskor
Vi slas gang pa gang av hur trevliga och hjalpsamma manniskorna har, framfor allt i Montenegro men aven i Serbien och Rumanien, ar. Ibland behover man inte ens fraga for att fa hjalp, och om man rakar fraga nagon som inte pratar engelska forklarar den livligt pa sitt sprak eller hamtar nagon annan. Idag fick vi skjuts av en kvinna efter att bara ha fragat henne om vagen. Sedan blev vi snabbt tilltalade av en man som tog oss till ett rum som vi kunde hyra. Manniskorna i Bar var likadana, och i Belgrad imponerade ocksa befolkningen. Tummen upp!
Mitt nya favoritland
Nasta morgon tog vi taget mot Bar i Montenegro. Jag var med om min vackraste tagresa hittills och inte ens besvikelsen over en taxichauffor som tog oss till ett fyrstjarnigt hotell och tog ett hutlost pris for en tjanst vi inte ville ha kunde fa mig att tycka illa om landet. Vi gick omkring i en dryg timme tills vi hittade ett litet pensionat hos en sot montenegrisk familj. Vi fick ett fyrbaddsrum med eget badrum, balkong och kokplatta for 15 euro var. Fran balkongen hade vi havsutsikt och vi upprepade gang pa gang att det har ar livet.
Efter en god natts somn gick vi ut for att ta oss en titt pa stan, men hamnade snart pa stranden istallet. Det var varmt och skont och vi vagade oss till och med pa att bada, vilket ocksa var skont. Fruktsallad och glass till lunch och sedan lite mer av staden och hang pa balkongen. Pa kvallen blev det nagon form av utgang och nastam orgon korde oss pappan i familjen oss till busstationen, varifran vi tog bussen till Kotor.
I Kotor finns Sydeuropas djupaste fjord och det ar gudomligt vackert. Vattnet har en farg jagaldrig tidigare har sett, bergen ar hoga och vi bor i en av gamla stans ringlande grander. Ovanfor oss vilar ett gammalt fort som vi snart ska ta oss en narmare titt pa. Det har ar helt klart det basta stoppet pa resan hittills! Det ar ganska dyrt, eftersom det kommer mycket tursiter hit, men det gor ingenting for det ar v erkligen vart det. Dessutom ar det inte riktigt sasong an sa vi slipper de flesta turisterna...
Efter en god natts somn gick vi ut for att ta oss en titt pa stan, men hamnade snart pa stranden istallet. Det var varmt och skont och vi vagade oss till och med pa att bada, vilket ocksa var skont. Fruktsallad och glass till lunch och sedan lite mer av staden och hang pa balkongen. Pa kvallen blev det nagon form av utgang och nastam orgon korde oss pappan i familjen oss till busstationen, varifran vi tog bussen till Kotor.
I Kotor finns Sydeuropas djupaste fjord och det ar gudomligt vackert. Vattnet har en farg jagaldrig tidigare har sett, bergen ar hoga och vi bor i en av gamla stans ringlande grander. Ovanfor oss vilar ett gammalt fort som vi snart ska ta oss en narmare titt pa. Det har ar helt klart det basta stoppet pa resan hittills! Det ar ganska dyrt, eftersom det kommer mycket tursiter hit, men det gor ingenting for det ar v erkligen vart det. Dessutom ar det inte riktigt sasong an sa vi slipper de flesta turisterna...
Serbien
Vi hade forst inte tankt aka till Serbien, eftersom det har sagts vara oroligt dar efter att Kosovo blev sjalvstandigt, men efter att ha traffat flera resenarer som nyss hade varit i landet beslot vi oss for att aka dit anda. Det var verkligen ratt beslut!
Hur trotta vi an var nar vi kom dit pa morgonen, sa slogs vi av hur fint det var och hur trevliga manniskorna var. Vi bodde pa ett litet hostel med tio sangar och tva anstallda, som gjorde allt for att vi skulle trivas. Eftersom vi bara tankte stanna en dag blev det racersightseeing. Vi bordjade med fortet, som hade en enorm utsikt over Donau. Vi agnade ratt mycket tid dar at att fota och bara njuta. Sedan sprang vi in i tva australiensare som vi hade lart kanna i Brasov. Vad ar oddsen? Kul var det i alla fall.
Efter en snabb lunch delade vi pa oss och Marie och jag gick till etnologiska museet. Det var nastan gratis och skithaftigt att se. Vi var nastan ensamma dar och hann ocksa titta in i en syworkshop som det verkade som att vem som helst kunde komma och sy om sina gamla klader i. De gjorde jattefina grejer.
Sedan gick vi till botansika tradgarden, som sakert ar fin om nagon manad eller sa, men just nu holl de pa att lagga ror och bygga om, sa det var mest ett mygghal. Vi laddade med frappuccino och at ostpajer och skyndade sedan vidare mot tre kyrkor, varav vi var inne i en (helt fantastisk) och en av de andra var varldens storsta ortodoxa kyrka.
Sedan gick vi hem och powernappade, kakade pulversoppa gjord pa vatten fran vattenkokaren eftersom det inte fanns nagon spis och sedan gick jag och Marie pa puderrockkonsert. Eller ja, vi gick innan konserten borjade for vi var dodstrotta, men vi fick ett valdigt bra tillfalle att studera pudlarna, vilket var en upplevelse.
Hur trotta vi an var nar vi kom dit pa morgonen, sa slogs vi av hur fint det var och hur trevliga manniskorna var. Vi bodde pa ett litet hostel med tio sangar och tva anstallda, som gjorde allt for att vi skulle trivas. Eftersom vi bara tankte stanna en dag blev det racersightseeing. Vi bordjade med fortet, som hade en enorm utsikt over Donau. Vi agnade ratt mycket tid dar at att fota och bara njuta. Sedan sprang vi in i tva australiensare som vi hade lart kanna i Brasov. Vad ar oddsen? Kul var det i alla fall.
Efter en snabb lunch delade vi pa oss och Marie och jag gick till etnologiska museet. Det var nastan gratis och skithaftigt att se. Vi var nastan ensamma dar och hann ocksa titta in i en syworkshop som det verkade som att vem som helst kunde komma och sy om sina gamla klader i. De gjorde jattefina grejer.
Sedan gick vi till botansika tradgarden, som sakert ar fin om nagon manad eller sa, men just nu holl de pa att lagga ror och bygga om, sa det var mest ett mygghal. Vi laddade med frappuccino och at ostpajer och skyndade sedan vidare mot tre kyrkor, varav vi var inne i en (helt fantastisk) och en av de andra var varldens storsta ortodoxa kyrka.
Sedan gick vi hem och powernappade, kakade pulversoppa gjord pa vatten fran vattenkokaren eftersom det inte fanns nagon spis och sedan gick jag och Marie pa puderrockkonsert. Eller ja, vi gick innan konserten borjade for vi var dodstrotta, men vi fick ett valdigt bra tillfalle att studera pudlarna, vilket var en upplevelse.
Bukarest
Efter motgangarna var vi inte sa varst sugna pa Bukarest, men en hemgjord pannkaksfrukost gjorde oss pa lite battre humor och vi borjde med Caecauescus (stavning, nagon?) palats. det ar varldens nast storsta byggnad och verkligen helt enormt! Enligt uppgift finns det 3100 rum och tar 45 minuter att ga runt. Eftersom det var annandag pask var det stangt och vi kunde inte ga in.
Sedan var det kyrkvandring och vi sag atminstone tre kyrkor, varav en var ett kloster. Den var verkligen jattefin. Dagens hojdpunkt blev dock inte den, utan en stor park med en konstgjord sjo i. Dar hyrde vi roddbat och roade oss med att ro under broar och fiaska upp leksaker ur vattnet. Sedan dess har vi pratat om att hyra bat igen sa fort vi har sett vatten.
Vi traffade ocksa en galen amerikan som forsedde oss med en hel massa information om Belgrad och Bosnien, samt smugglare han hade traffat pa taget till Bukarest. Mycket intressant, men han tjatade hal i huvudet pa oss. Han stalkade oss lite och dok upp pa station nar vi skulle aka, bara for att prata om ytterligare ett stalla han tyckte att vi skulle aka till.
Nar vi val hade lyckats ta oss darifran vantade en hemsk resa till Belgrad. Jack, amerikanen, sa att taget var helt tomt nar han akte den strackan, sa vi nojde oss med sittvagn och raknade kallt med att vi skulle kunna lagga oss pa satena. Icke sa nicke. Den har gangen, antagligen for att pasken var slut, var det fullt och vi fick inte manga bludar den natten. Vi turades om att sova pa golvet och vacktes ideligen av fulla man som tiggde mat, konduktorer och passkontrollanter. Vi fick vara forsta stamplar i passen ocksa.
Sedan var det kyrkvandring och vi sag atminstone tre kyrkor, varav en var ett kloster. Den var verkligen jattefin. Dagens hojdpunkt blev dock inte den, utan en stor park med en konstgjord sjo i. Dar hyrde vi roddbat och roade oss med att ro under broar och fiaska upp leksaker ur vattnet. Sedan dess har vi pratat om att hyra bat igen sa fort vi har sett vatten.
Vi traffade ocksa en galen amerikan som forsedde oss med en hel massa information om Belgrad och Bosnien, samt smugglare han hade traffat pa taget till Bukarest. Mycket intressant, men han tjatade hal i huvudet pa oss. Han stalkade oss lite och dok upp pa station nar vi skulle aka, bara for att prata om ytterligare ett stalla han tyckte att vi skulle aka till.
Nar vi val hade lyckats ta oss darifran vantade en hemsk resa till Belgrad. Jack, amerikanen, sa att taget var helt tomt nar han akte den strackan, sa vi nojde oss med sittvagn och raknade kallt med att vi skulle kunna lagga oss pa satena. Icke sa nicke. Den har gangen, antagligen for att pasken var slut, var det fullt och vi fick inte manga bludar den natten. Vi turades om att sova pa golvet och vacktes ideligen av fulla man som tiggde mat, konduktorer och passkontrollanter. Vi fick vara forsta stamplar i passen ocksa.
Floppen
Nar vi hade sagt hejda till Anna tog vi oss in till Bukarest och sedan forsta basta tag mot Donaudeltat. Vi hann inte mer an ungefar halvvags och kom fram till Medgidia vid elvatiden pa kvallen. En mork och smalaskig station motte oss och vi gick snabbt darifran mot vad vi trodde var centrum. Innan vi hann traffa nagon gick vi igenom alla sovmojligheter och kom fram till att under en bro nog var det basta alternativet. Det verkade inte direkt vara en turiststad.
Men sa loste allt sig och vi fick tag pa ett hotell som var billigare an ett hostel och med eget badrum. Vi fick nagra timmars somn innan vi skyndade till stationen och tog taget till Tulcea. Taget gick i snigelfart och tog ungefar tre ganger sa lang tid som samma stracka hade tagit i Sverige. Nar vi kom fram regnade det och farjan vi hade tankt ta ut i deltat gick inte forran nasta dag. Farjan tillbaka igen skulle inte ga forran dagen darpa, sa vi bestamde oss for att aka tillbaka till Bukarest redan samma eftermiddag.
Helt plotsligt hade vi en dag i Tulcea att sla ihjal. Till raga pa allt var det pasksondag. Jag hade ingen aning om att ortodoxa firar jul och pask senare, men det gor de uppenbarligen, plus att de i Rumanien ar mycket mer religiosa an i Sverige sa nastan allt var stangt. Vi hittade i alla fall ett cafe som vi kunde hanga pa i nagra timmar tills taget gick.
Val tillbaka i Bukarest irrade vi runt och letade efter ett hostel som vi hade bokat i forvag. Det hette Vila 11 och drevs av en kanadensisk familj. En av vara forsta fragor till Debbie, mamman i familjen, var om det fanns nagon kyrka i narheten, for vi hade hort att alla gick med levande ljus fran sina hem till kyrkan pa natten mellan pasksondagen och -mandagen och sedan hade en speciell paskmassa mitt i natten. Jag och Marie ville garna se den. Debbie forklarade att det hade varit natten innan, den nar vi var i Midgidia utan att ha nagot att gora. Surt!
Men sa loste allt sig och vi fick tag pa ett hotell som var billigare an ett hostel och med eget badrum. Vi fick nagra timmars somn innan vi skyndade till stationen och tog taget till Tulcea. Taget gick i snigelfart och tog ungefar tre ganger sa lang tid som samma stracka hade tagit i Sverige. Nar vi kom fram regnade det och farjan vi hade tankt ta ut i deltat gick inte forran nasta dag. Farjan tillbaka igen skulle inte ga forran dagen darpa, sa vi bestamde oss for att aka tillbaka till Bukarest redan samma eftermiddag.
Helt plotsligt hade vi en dag i Tulcea att sla ihjal. Till raga pa allt var det pasksondag. Jag hade ingen aning om att ortodoxa firar jul och pask senare, men det gor de uppenbarligen, plus att de i Rumanien ar mycket mer religiosa an i Sverige sa nastan allt var stangt. Vi hittade i alla fall ett cafe som vi kunde hanga pa i nagra timmar tills taget gick.
Val tillbaka i Bukarest irrade vi runt och letade efter ett hostel som vi hade bokat i forvag. Det hette Vila 11 och drevs av en kanadensisk familj. En av vara forsta fragor till Debbie, mamman i familjen, var om det fanns nagon kyrka i narheten, for vi hade hort att alla gick med levande ljus fran sina hem till kyrkan pa natten mellan pasksondagen och -mandagen och sedan hade en speciell paskmassa mitt i natten. Jag och Marie ville garna se den. Debbie forklarade att det hade varit natten innan, den nar vi var i Midgidia utan att ha nagot att gora. Surt!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)