Och sa var de bara tre

Sista dagen i Brasov, i fredags, bestamde vi att vi skulle aka till sjukhuset innan vi begav oss soderut. Anna hade namligen haft ont i ryggen i flera dagar och det kandes bast att kolla upp det innan vi stack ivag ut i obygden. Lakaren sa ett bestamt "du maste opereras" och efter mycket dividerande och ett antal telefonsamtal till Sverige bestamde sig Anna for att aka hem och gora operationen dar. Jag hade gjort det samma.

Vi tog oss till tagstation och bokade biljetter till Bukarest, men insag snabbt att vi inte skulle hinna i tid till flyget, sa nar en taxichauffor erbjod sig att kora oss de 20 milen till flygplatsen var vi inte sena att tacka ja. Det var en galen resa med en chaffis som skamtade om doden och drog sexhistorier om allt som hade hant i hans bil, men Anna hann med sitt flyg sa vi var nagorlunda nojda anda. Eller nojda var val fel ord, eftersom vi sa klart ville att Anna skulle vara frisk och med oss pa resten av resan, men det kandes skont att veta att hon var pa vag hem till ordentlig vard.

Som kuriosa kan det namnas att det fanns varken papper eller tval pa sjukhustoaletterna.

Hursomhelst, snart ar Anna tillbaka for att vara med pa resten av resan. Det ar tur det, for vi tanker fortfarande pa oss som fyra - det har hant att vi har fragat efter bord for fyra personer pa resauranger och sa vidare. Ar inte riktigt samma sak nu. Dessutom ligger Hjarterturneringen pa is...