Det blev inte Ljubljana. Vi satt kvar pa taget och klev av i Bled istallet. Bled ar Sloveniens storsta turistmal, men lugnt sa har ars. Det ar mest pensionarer har. Vi har hyrt roddbat (antligen!) och varit pa forsranningstur. Det har roligt att gora nagot for en gangs skull.
Vi bor i en egen lagenhet i en privat villa. Pa ovanvaningen bor det en familj. Vi har eget kok, uteplats och badrum. Det ar det dyraste boendet hittills, men helt klart vart pengarna!
Bled ar ingen vacker stad (eller by kanske man ska kalla det - 3000 invanare), men laget ar gudomligt. Mitt bland de julianska alperna, vid en liten sjo med en kyrka pa on i mitten. Det finns aven ett gammalt slott. Sweet.
Imorgon aker vi till Ljubljana. Om en vecka paborjar vi hemresan fran Krakow.
Ledsen om inlaggen ar lite torra. Jag har itne riktigt inspiration till att skriva.
fredag 9 maj 2008
onsdag 7 maj 2008
Bosnien
Efter tva dagar i Kotor var vi mer an nojda pa stallet, hur vackert det an var. Det fanns inte sa varst mycket att gora dar, mer an sitta pa uteserveringar. Vi ville hemskt garna hyra bat, men det gick inte. Det gick daremot att klattra upp till fortet, och det gjorde vi. Det var maktigt. Pa vagen dit traffade vi en kille som bodde i en grotta med galler utanfor. Skumt. Han sa att Goteborg heter Gettoburg pa bulgariska.
Eftersom det inte gick tag eller bussar fran Kotor till Kroatien bestamde vi oss for att lifta mot Ploče. Det gick finfint till att borja med. Redan den tionde bilen stannade. Det var en kille som sa att han alskade oss pa tyska och italienska. Det var ungefar det enda han kunde pa andra sprak an serbiska. Vi hade valdigt roligt anda, och nar han slappte av oss tog det inte lang tid innan vi blev upplockade av en skapbil. Det var en aldre farbror som inte sa ett ord. Han korde oss till Herzeg Novi, precis vid gransen. Vagen dit var otroligt vacker och vi sag hela Kotorfjorden.
I Herzeg Novi borjade det bara emot lite. Jag antar att folk inte vill ta med folk de inte kanner over gransen, eftersom de har ratt rejala granskontroller. Till slut stannade en bil som visade sig vara en taxi. Chaurfforen hade en korning till Dubrovnik och vi gfick folja med till ett billigt pris. Han korde oss till busstationen och bara tio minuter senare gick bussen till Ploče. Dar fick vi vanta ett par timmar pa taget till Mostar. Det var anda ratt bar, for det gar bara tva tag om dagen pa den strackan.
I Mostar bodde vi hos en supertrevlig kvinna som hjalpte oss med allt. Jag hade nagot migranliknande men somnade ifran det innan det hann bryta ut. Annars roade vi oss med att dricka varldens godaste, starkaste bosniska kaffe, titta pa Neretvafloden och Stari Most, den gamla bron. Marie och jag var aven inne i en moske, men blev sa skakis i minareten (overdos av kaffe, hojdradsla och klaustrofobi ar ingen bra kombination) att det knappt var vart det.
Efter en dag i Mostar akte vi vidare mot Sarajevo. I Sarajevo har det regnat mycket, men det ar valdigt fint.Vi hanger med nagra kanadensare och har tittat pa en tunnel under flygplatsen som forsag staden med mat och vapen 1992-95, da den var helt omrignad av serbiska trupper, och sett ett par barer. Mest av allt har vi anda vandrat runt i de turkiska kvarteren. Helt klart vackert!
Hostelvarden blaste oss lite, sa ikvall aker vi vidare mot Zagreb. Direkt darifran tar vi taget till Ljubljana. Nu hander det, Stefan!
Eftersom det inte gick tag eller bussar fran Kotor till Kroatien bestamde vi oss for att lifta mot Ploče. Det gick finfint till att borja med. Redan den tionde bilen stannade. Det var en kille som sa att han alskade oss pa tyska och italienska. Det var ungefar det enda han kunde pa andra sprak an serbiska. Vi hade valdigt roligt anda, och nar han slappte av oss tog det inte lang tid innan vi blev upplockade av en skapbil. Det var en aldre farbror som inte sa ett ord. Han korde oss till Herzeg Novi, precis vid gransen. Vagen dit var otroligt vacker och vi sag hela Kotorfjorden.
I Herzeg Novi borjade det bara emot lite. Jag antar att folk inte vill ta med folk de inte kanner over gransen, eftersom de har ratt rejala granskontroller. Till slut stannade en bil som visade sig vara en taxi. Chaurfforen hade en korning till Dubrovnik och vi gfick folja med till ett billigt pris. Han korde oss till busstationen och bara tio minuter senare gick bussen till Ploče. Dar fick vi vanta ett par timmar pa taget till Mostar. Det var anda ratt bar, for det gar bara tva tag om dagen pa den strackan.
I Mostar bodde vi hos en supertrevlig kvinna som hjalpte oss med allt. Jag hade nagot migranliknande men somnade ifran det innan det hann bryta ut. Annars roade vi oss med att dricka varldens godaste, starkaste bosniska kaffe, titta pa Neretvafloden och Stari Most, den gamla bron. Marie och jag var aven inne i en moske, men blev sa skakis i minareten (overdos av kaffe, hojdradsla och klaustrofobi ar ingen bra kombination) att det knappt var vart det.
Efter en dag i Mostar akte vi vidare mot Sarajevo. I Sarajevo har det regnat mycket, men det ar valdigt fint.Vi hanger med nagra kanadensare och har tittat pa en tunnel under flygplatsen som forsag staden med mat och vapen 1992-95, da den var helt omrignad av serbiska trupper, och sett ett par barer. Mest av allt har vi anda vandrat runt i de turkiska kvarteren. Helt klart vackert!
Hostelvarden blaste oss lite, sa ikvall aker vi vidare mot Zagreb. Direkt darifran tar vi taget till Ljubljana. Nu hander det, Stefan!
fredag 2 maj 2008
Alla manniskor
Vi slas gang pa gang av hur trevliga och hjalpsamma manniskorna har, framfor allt i Montenegro men aven i Serbien och Rumanien, ar. Ibland behover man inte ens fraga for att fa hjalp, och om man rakar fraga nagon som inte pratar engelska forklarar den livligt pa sitt sprak eller hamtar nagon annan. Idag fick vi skjuts av en kvinna efter att bara ha fragat henne om vagen. Sedan blev vi snabbt tilltalade av en man som tog oss till ett rum som vi kunde hyra. Manniskorna i Bar var likadana, och i Belgrad imponerade ocksa befolkningen. Tummen upp!
Mitt nya favoritland
Nasta morgon tog vi taget mot Bar i Montenegro. Jag var med om min vackraste tagresa hittills och inte ens besvikelsen over en taxichauffor som tog oss till ett fyrstjarnigt hotell och tog ett hutlost pris for en tjanst vi inte ville ha kunde fa mig att tycka illa om landet. Vi gick omkring i en dryg timme tills vi hittade ett litet pensionat hos en sot montenegrisk familj. Vi fick ett fyrbaddsrum med eget badrum, balkong och kokplatta for 15 euro var. Fran balkongen hade vi havsutsikt och vi upprepade gang pa gang att det har ar livet.
Efter en god natts somn gick vi ut for att ta oss en titt pa stan, men hamnade snart pa stranden istallet. Det var varmt och skont och vi vagade oss till och med pa att bada, vilket ocksa var skont. Fruktsallad och glass till lunch och sedan lite mer av staden och hang pa balkongen. Pa kvallen blev det nagon form av utgang och nastam orgon korde oss pappan i familjen oss till busstationen, varifran vi tog bussen till Kotor.
I Kotor finns Sydeuropas djupaste fjord och det ar gudomligt vackert. Vattnet har en farg jagaldrig tidigare har sett, bergen ar hoga och vi bor i en av gamla stans ringlande grander. Ovanfor oss vilar ett gammalt fort som vi snart ska ta oss en narmare titt pa. Det har ar helt klart det basta stoppet pa resan hittills! Det ar ganska dyrt, eftersom det kommer mycket tursiter hit, men det gor ingenting for det ar v erkligen vart det. Dessutom ar det inte riktigt sasong an sa vi slipper de flesta turisterna...
Efter en god natts somn gick vi ut for att ta oss en titt pa stan, men hamnade snart pa stranden istallet. Det var varmt och skont och vi vagade oss till och med pa att bada, vilket ocksa var skont. Fruktsallad och glass till lunch och sedan lite mer av staden och hang pa balkongen. Pa kvallen blev det nagon form av utgang och nastam orgon korde oss pappan i familjen oss till busstationen, varifran vi tog bussen till Kotor.
I Kotor finns Sydeuropas djupaste fjord och det ar gudomligt vackert. Vattnet har en farg jagaldrig tidigare har sett, bergen ar hoga och vi bor i en av gamla stans ringlande grander. Ovanfor oss vilar ett gammalt fort som vi snart ska ta oss en narmare titt pa. Det har ar helt klart det basta stoppet pa resan hittills! Det ar ganska dyrt, eftersom det kommer mycket tursiter hit, men det gor ingenting for det ar v erkligen vart det. Dessutom ar det inte riktigt sasong an sa vi slipper de flesta turisterna...
Serbien
Vi hade forst inte tankt aka till Serbien, eftersom det har sagts vara oroligt dar efter att Kosovo blev sjalvstandigt, men efter att ha traffat flera resenarer som nyss hade varit i landet beslot vi oss for att aka dit anda. Det var verkligen ratt beslut!
Hur trotta vi an var nar vi kom dit pa morgonen, sa slogs vi av hur fint det var och hur trevliga manniskorna var. Vi bodde pa ett litet hostel med tio sangar och tva anstallda, som gjorde allt for att vi skulle trivas. Eftersom vi bara tankte stanna en dag blev det racersightseeing. Vi bordjade med fortet, som hade en enorm utsikt over Donau. Vi agnade ratt mycket tid dar at att fota och bara njuta. Sedan sprang vi in i tva australiensare som vi hade lart kanna i Brasov. Vad ar oddsen? Kul var det i alla fall.
Efter en snabb lunch delade vi pa oss och Marie och jag gick till etnologiska museet. Det var nastan gratis och skithaftigt att se. Vi var nastan ensamma dar och hann ocksa titta in i en syworkshop som det verkade som att vem som helst kunde komma och sy om sina gamla klader i. De gjorde jattefina grejer.
Sedan gick vi till botansika tradgarden, som sakert ar fin om nagon manad eller sa, men just nu holl de pa att lagga ror och bygga om, sa det var mest ett mygghal. Vi laddade med frappuccino och at ostpajer och skyndade sedan vidare mot tre kyrkor, varav vi var inne i en (helt fantastisk) och en av de andra var varldens storsta ortodoxa kyrka.
Sedan gick vi hem och powernappade, kakade pulversoppa gjord pa vatten fran vattenkokaren eftersom det inte fanns nagon spis och sedan gick jag och Marie pa puderrockkonsert. Eller ja, vi gick innan konserten borjade for vi var dodstrotta, men vi fick ett valdigt bra tillfalle att studera pudlarna, vilket var en upplevelse.
Hur trotta vi an var nar vi kom dit pa morgonen, sa slogs vi av hur fint det var och hur trevliga manniskorna var. Vi bodde pa ett litet hostel med tio sangar och tva anstallda, som gjorde allt for att vi skulle trivas. Eftersom vi bara tankte stanna en dag blev det racersightseeing. Vi bordjade med fortet, som hade en enorm utsikt over Donau. Vi agnade ratt mycket tid dar at att fota och bara njuta. Sedan sprang vi in i tva australiensare som vi hade lart kanna i Brasov. Vad ar oddsen? Kul var det i alla fall.
Efter en snabb lunch delade vi pa oss och Marie och jag gick till etnologiska museet. Det var nastan gratis och skithaftigt att se. Vi var nastan ensamma dar och hann ocksa titta in i en syworkshop som det verkade som att vem som helst kunde komma och sy om sina gamla klader i. De gjorde jattefina grejer.
Sedan gick vi till botansika tradgarden, som sakert ar fin om nagon manad eller sa, men just nu holl de pa att lagga ror och bygga om, sa det var mest ett mygghal. Vi laddade med frappuccino och at ostpajer och skyndade sedan vidare mot tre kyrkor, varav vi var inne i en (helt fantastisk) och en av de andra var varldens storsta ortodoxa kyrka.
Sedan gick vi hem och powernappade, kakade pulversoppa gjord pa vatten fran vattenkokaren eftersom det inte fanns nagon spis och sedan gick jag och Marie pa puderrockkonsert. Eller ja, vi gick innan konserten borjade for vi var dodstrotta, men vi fick ett valdigt bra tillfalle att studera pudlarna, vilket var en upplevelse.
Bukarest
Efter motgangarna var vi inte sa varst sugna pa Bukarest, men en hemgjord pannkaksfrukost gjorde oss pa lite battre humor och vi borjde med Caecauescus (stavning, nagon?) palats. det ar varldens nast storsta byggnad och verkligen helt enormt! Enligt uppgift finns det 3100 rum och tar 45 minuter att ga runt. Eftersom det var annandag pask var det stangt och vi kunde inte ga in.
Sedan var det kyrkvandring och vi sag atminstone tre kyrkor, varav en var ett kloster. Den var verkligen jattefin. Dagens hojdpunkt blev dock inte den, utan en stor park med en konstgjord sjo i. Dar hyrde vi roddbat och roade oss med att ro under broar och fiaska upp leksaker ur vattnet. Sedan dess har vi pratat om att hyra bat igen sa fort vi har sett vatten.
Vi traffade ocksa en galen amerikan som forsedde oss med en hel massa information om Belgrad och Bosnien, samt smugglare han hade traffat pa taget till Bukarest. Mycket intressant, men han tjatade hal i huvudet pa oss. Han stalkade oss lite och dok upp pa station nar vi skulle aka, bara for att prata om ytterligare ett stalla han tyckte att vi skulle aka till.
Nar vi val hade lyckats ta oss darifran vantade en hemsk resa till Belgrad. Jack, amerikanen, sa att taget var helt tomt nar han akte den strackan, sa vi nojde oss med sittvagn och raknade kallt med att vi skulle kunna lagga oss pa satena. Icke sa nicke. Den har gangen, antagligen for att pasken var slut, var det fullt och vi fick inte manga bludar den natten. Vi turades om att sova pa golvet och vacktes ideligen av fulla man som tiggde mat, konduktorer och passkontrollanter. Vi fick vara forsta stamplar i passen ocksa.
Sedan var det kyrkvandring och vi sag atminstone tre kyrkor, varav en var ett kloster. Den var verkligen jattefin. Dagens hojdpunkt blev dock inte den, utan en stor park med en konstgjord sjo i. Dar hyrde vi roddbat och roade oss med att ro under broar och fiaska upp leksaker ur vattnet. Sedan dess har vi pratat om att hyra bat igen sa fort vi har sett vatten.
Vi traffade ocksa en galen amerikan som forsedde oss med en hel massa information om Belgrad och Bosnien, samt smugglare han hade traffat pa taget till Bukarest. Mycket intressant, men han tjatade hal i huvudet pa oss. Han stalkade oss lite och dok upp pa station nar vi skulle aka, bara for att prata om ytterligare ett stalla han tyckte att vi skulle aka till.
Nar vi val hade lyckats ta oss darifran vantade en hemsk resa till Belgrad. Jack, amerikanen, sa att taget var helt tomt nar han akte den strackan, sa vi nojde oss med sittvagn och raknade kallt med att vi skulle kunna lagga oss pa satena. Icke sa nicke. Den har gangen, antagligen for att pasken var slut, var det fullt och vi fick inte manga bludar den natten. Vi turades om att sova pa golvet och vacktes ideligen av fulla man som tiggde mat, konduktorer och passkontrollanter. Vi fick vara forsta stamplar i passen ocksa.
Floppen
Nar vi hade sagt hejda till Anna tog vi oss in till Bukarest och sedan forsta basta tag mot Donaudeltat. Vi hann inte mer an ungefar halvvags och kom fram till Medgidia vid elvatiden pa kvallen. En mork och smalaskig station motte oss och vi gick snabbt darifran mot vad vi trodde var centrum. Innan vi hann traffa nagon gick vi igenom alla sovmojligheter och kom fram till att under en bro nog var det basta alternativet. Det verkade inte direkt vara en turiststad.
Men sa loste allt sig och vi fick tag pa ett hotell som var billigare an ett hostel och med eget badrum. Vi fick nagra timmars somn innan vi skyndade till stationen och tog taget till Tulcea. Taget gick i snigelfart och tog ungefar tre ganger sa lang tid som samma stracka hade tagit i Sverige. Nar vi kom fram regnade det och farjan vi hade tankt ta ut i deltat gick inte forran nasta dag. Farjan tillbaka igen skulle inte ga forran dagen darpa, sa vi bestamde oss for att aka tillbaka till Bukarest redan samma eftermiddag.
Helt plotsligt hade vi en dag i Tulcea att sla ihjal. Till raga pa allt var det pasksondag. Jag hade ingen aning om att ortodoxa firar jul och pask senare, men det gor de uppenbarligen, plus att de i Rumanien ar mycket mer religiosa an i Sverige sa nastan allt var stangt. Vi hittade i alla fall ett cafe som vi kunde hanga pa i nagra timmar tills taget gick.
Val tillbaka i Bukarest irrade vi runt och letade efter ett hostel som vi hade bokat i forvag. Det hette Vila 11 och drevs av en kanadensisk familj. En av vara forsta fragor till Debbie, mamman i familjen, var om det fanns nagon kyrka i narheten, for vi hade hort att alla gick med levande ljus fran sina hem till kyrkan pa natten mellan pasksondagen och -mandagen och sedan hade en speciell paskmassa mitt i natten. Jag och Marie ville garna se den. Debbie forklarade att det hade varit natten innan, den nar vi var i Midgidia utan att ha nagot att gora. Surt!
Men sa loste allt sig och vi fick tag pa ett hotell som var billigare an ett hostel och med eget badrum. Vi fick nagra timmars somn innan vi skyndade till stationen och tog taget till Tulcea. Taget gick i snigelfart och tog ungefar tre ganger sa lang tid som samma stracka hade tagit i Sverige. Nar vi kom fram regnade det och farjan vi hade tankt ta ut i deltat gick inte forran nasta dag. Farjan tillbaka igen skulle inte ga forran dagen darpa, sa vi bestamde oss for att aka tillbaka till Bukarest redan samma eftermiddag.
Helt plotsligt hade vi en dag i Tulcea att sla ihjal. Till raga pa allt var det pasksondag. Jag hade ingen aning om att ortodoxa firar jul och pask senare, men det gor de uppenbarligen, plus att de i Rumanien ar mycket mer religiosa an i Sverige sa nastan allt var stangt. Vi hittade i alla fall ett cafe som vi kunde hanga pa i nagra timmar tills taget gick.
Val tillbaka i Bukarest irrade vi runt och letade efter ett hostel som vi hade bokat i forvag. Det hette Vila 11 och drevs av en kanadensisk familj. En av vara forsta fragor till Debbie, mamman i familjen, var om det fanns nagon kyrka i narheten, for vi hade hort att alla gick med levande ljus fran sina hem till kyrkan pa natten mellan pasksondagen och -mandagen och sedan hade en speciell paskmassa mitt i natten. Jag och Marie ville garna se den. Debbie forklarade att det hade varit natten innan, den nar vi var i Midgidia utan att ha nagot att gora. Surt!
Och sa var de bara tre
Sista dagen i Brasov, i fredags, bestamde vi att vi skulle aka till sjukhuset innan vi begav oss soderut. Anna hade namligen haft ont i ryggen i flera dagar och det kandes bast att kolla upp det innan vi stack ivag ut i obygden. Lakaren sa ett bestamt "du maste opereras" och efter mycket dividerande och ett antal telefonsamtal till Sverige bestamde sig Anna for att aka hem och gora operationen dar. Jag hade gjort det samma.
Vi tog oss till tagstation och bokade biljetter till Bukarest, men insag snabbt att vi inte skulle hinna i tid till flyget, sa nar en taxichauffor erbjod sig att kora oss de 20 milen till flygplatsen var vi inte sena att tacka ja. Det var en galen resa med en chaffis som skamtade om doden och drog sexhistorier om allt som hade hant i hans bil, men Anna hann med sitt flyg sa vi var nagorlunda nojda anda. Eller nojda var val fel ord, eftersom vi sa klart ville att Anna skulle vara frisk och med oss pa resten av resan, men det kandes skont att veta att hon var pa vag hem till ordentlig vard.
Som kuriosa kan det namnas att det fanns varken papper eller tval pa sjukhustoaletterna.
Hursomhelst, snart ar Anna tillbaka for att vara med pa resten av resan. Det ar tur det, for vi tanker fortfarande pa oss som fyra - det har hant att vi har fragat efter bord for fyra personer pa resauranger och sa vidare. Ar inte riktigt samma sak nu. Dessutom ligger Hjarterturneringen pa is...
Vi tog oss till tagstation och bokade biljetter till Bukarest, men insag snabbt att vi inte skulle hinna i tid till flyget, sa nar en taxichauffor erbjod sig att kora oss de 20 milen till flygplatsen var vi inte sena att tacka ja. Det var en galen resa med en chaffis som skamtade om doden och drog sexhistorier om allt som hade hant i hans bil, men Anna hann med sitt flyg sa vi var nagorlunda nojda anda. Eller nojda var val fel ord, eftersom vi sa klart ville att Anna skulle vara frisk och med oss pa resten av resan, men det kandes skont att veta att hon var pa vag hem till ordentlig vard.
Som kuriosa kan det namnas att det fanns varken papper eller tval pa sjukhustoaletterna.
Hursomhelst, snart ar Anna tillbaka for att vara med pa resten av resan. Det ar tur det, for vi tanker fortfarande pa oss som fyra - det har hant att vi har fragat efter bord for fyra personer pa resauranger och sa vidare. Ar inte riktigt samma sak nu. Dessutom ligger Hjarterturneringen pa is...
Forfattarmuseum
Det var en grej jag glomde skriva om Brasov. Vi var pa varldens konstigaste museum - Stefan Bucios (Bacius?) fodelsehus. Snubben i fraga var Rumaniens framste forfattare och gick i exil nar landet blev kommunistiskt.
Vi sag en s kylt om att det var ett musem och tankte att som goda turister borde vi ga in. Sagt och gjort, och vi kom in i ett vanligt trapphus dar rumanska kvinnor sprang upp och ner till sina lagenheter. En av dem pekade ner mot kallaren, dar vi knackade pa en ddorr och en kvinna kom ut och beklagade sig over att hon var stressad over pasken. Sedan foljde hon med oss till forsta vaningen och hade en privat, guidad tur med oss genom Bucios lagenhet. Vi var antagligen de enda besokarna dar den veckan och innan hade vi ingen aning om vem han var, men det var verkligen intressant. Hon kunde massa.
Vi sag en s kylt om att det var ett musem och tankte att som goda turister borde vi ga in. Sagt och gjort, och vi kom in i ett vanligt trapphus dar rumanska kvinnor sprang upp och ner till sina lagenheter. En av dem pekade ner mot kallaren, dar vi knackade pa en ddorr och en kvinna kom ut och beklagade sig over att hon var stressad over pasken. Sedan foljde hon med oss till forsta vaningen och hade en privat, guidad tur med oss genom Bucios lagenhet. Vi var antagligen de enda besokarna dar den veckan och innan hade vi ingen aning om vem han var, men det var verkligen intressant. Hon kunde massa.
fredag 25 april 2008
Bergen
Ah, rumanska berg! Idag har vi chillat pa en bergstopp - tittat pa utsikten och last bocker. Det ar verkligen grymt! Det var sapass varmt att man kunde ha shorts och t-shirt pa sig! Faktum ar att jag har knallroda armar och nasa. Mycket fint och skont. Not.
Men i alla fall - bara att sitta dar var fantastiskt. Vi var dar i flera timmar och sedan vandrade vi vidare. Det ar val typ det som har hant idag. Det ar charmen med Brasov. Natur overallt!
Imorgon aker vi vidare vasterut. Ska bli spannande.
Joel halsar f.o.: Joel ar fortfarande snall! Helt otroligt.... lite dryg, men det ar okej...
Men i alla fall - bara att sitta dar var fantastiskt. Vi var dar i flera timmar och sedan vandrade vi vidare. Det ar val typ det som har hant idag. Det ar charmen med Brasov. Natur overallt!
Imorgon aker vi vidare vasterut. Ska bli spannande.
Joel halsar f.o.: Joel ar fortfarande snall! Helt otroligt.... lite dryg, men det ar okej...
torsdag 24 april 2008
Pa aterbesok
Nar vi tyckte att vi var fardiga med Budapest tog vi nattaget mot Bukarest. Vi bestamde oss for att lagga ett par kronor pa att fa liggvagn och det var latt vart det! Vi blev omhandertagna av en helskon man som blev en ny idol efter nagra skamt.
Sedan foljde (sa klart, eftersom det var den linjen) TVA passkontroller. Det var forsta gangen nagon ville se vara pass. Konstigt att man kan ta sig sa pass langt utan att behova visa vem man ar.
Vid halv tolv kom vi fram till Brasov. Vi tog fel buss och akte runt ett par varv i stan, men sedan hittade vi till Kismet Dao. Det blev ett kart aterseende av Bob, som var i tjanst nar vi traskade in.
Allt ar sig likt har och jag gillar det precis lika mycket som forra gangen. Utsikten fran balkongen ar fortfarande grym och de farska gronsakerna lika frascha och billiga. Apropa det ska vi nog snart laga middag.
Vi har hunnit med att klattra upp pa ett berg och titta pa en man som vallade sina getter idag ocksa. Det ar inte klokt hur fint det ar har. Europas mest varg- och bjorntata land for ovrigt. Fast det ar allt ena riktiga ruckel de bor i.
Sedan foljde (sa klart, eftersom det var den linjen) TVA passkontroller. Det var forsta gangen nagon ville se vara pass. Konstigt att man kan ta sig sa pass langt utan att behova visa vem man ar.
Vid halv tolv kom vi fram till Brasov. Vi tog fel buss och akte runt ett par varv i stan, men sedan hittade vi till Kismet Dao. Det blev ett kart aterseende av Bob, som var i tjanst nar vi traskade in.
Allt ar sig likt har och jag gillar det precis lika mycket som forra gangen. Utsikten fran balkongen ar fortfarande grym och de farska gronsakerna lika frascha och billiga. Apropa det ska vi nog snart laga middag.
Vi har hunnit med att klattra upp pa ett berg och titta pa en man som vallade sina getter idag ocksa. Det ar inte klokt hur fint det ar har. Europas mest varg- och bjorntata land for ovrigt. Fast det ar allt ena riktiga ruckel de bor i.
Forsta etappen
Hata blogger, har vi alla nagaon gang sagt. Nu sager jag det. Darfor far ni en kortfattad version av forsta stoppet pa resan - Budapest.
Vi bodde pa ett hostel dar vi var de enda gasterna. Det lag precis vid de judiska kvarteren, sa vi spanade in synagogan (Europas storsta) och lite fina hus. Vi tittade ocksa pa fortet, frihetsmonumentet och utsikten pa?fran Gellert Hill. Vi spenderade ratt mycket tid pa on i Donau, kastade ett par ogon pa slottet och parlamentet, men det basta var stadsparken och det turkiska badet. 38-gradigt vatten utomhus!
Vi bodde pa ett hostel dar vi var de enda gasterna. Det lag precis vid de judiska kvarteren, sa vi spanade in synagogan (Europas storsta) och lite fina hus. Vi tittade ocksa pa fortet, frihetsmonumentet och utsikten pa?fran Gellert Hill. Vi spenderade ratt mycket tid pa on i Donau, kastade ett par ogon pa slottet och parlamentet, men det basta var stadsparken och det turkiska badet. 38-gradigt vatten utomhus!
torsdag 17 april 2008
Nästa sommar
Dålig bild, ja, men den som tittar noga kan kanska ana bläcket som utmärker nästa sommars cykelrutt. Planen lyder som följer: 1) Jag tar tåget till Amsterdam.
2) Jag träffar Kate och vi köper varsin cykel. Det ska vara bra cyklar, inga junkie bikes from the bridge, men jag vill ändå ha en amsterdamfiets = damcykel som man sitter rak i ryggen och känner sig som en kung när man glider fram på. Åt skogen med mountainbikes osv!
3) Vi cyklar till Sverige, runt hela Östersjön.
Åååh, jag vill göra det NU! Tänk Polen, Estland, Ryssland och allt annat. Norrland!
Om man hinner allt det här på en sommar (dvs ett sommarlov) kanske är lite tveksamt, men fatta coolt! Och själva syftet från början (att jag skulle åka till Amsterdam och köpa en fräsch cykel att ha i Göteborg) går jag nog miste om, eftersom den lär vara rätt misshandlad och sönderkörd när vi kommer fram, men tänk vad många erfaranheter rikare både den och jag kommer vara (KLYSCHA!!).
Cool att göra det med Kate också. Jag kommer svära som aldrig förr och tycka att det viktiga i livet är att gå sin egen väg när vi kommer hem. Hoho.
Tågen
När man åker tåg på Irland får man ställa sig i en lång kö på stationen och sedan visa upp biljetten för en gubbe innan man släpps in på perrongen. Vrickat. Det känns som att det måste ta mycket längre tid att ha det systemet istället för det vanliga med konduktörer. Fast det minimerar säkert risken för plankning.
Idag har jag var på The Old English Food Market och handlat matsäck till min fantastiska hemresa, som börjar 18.30 ikväll och slutar 12.30 imorgon. Wohoo! Det går nämligen inga tåg eller bussar som är framme i Dublin tillräckligt tidigt för att jag ska hinna med mitt flyg, och jag vill inte flyga Cork-Dublin, även om det skulle vara möjligt. Våga vägra inrikesflyg!
Enlish Food Market är i alla fall helt fantastiskt. Det är en jättestor inomhusmarknad/saluhall som tar upp ett helt kvarter. Massa färska grönsaker, kött, ostar, bagerier etc. Jag gillar't.
Idag har jag var på The Old English Food Market och handlat matsäck till min fantastiska hemresa, som börjar 18.30 ikväll och slutar 12.30 imorgon. Wohoo! Det går nämligen inga tåg eller bussar som är framme i Dublin tillräckligt tidigt för att jag ska hinna med mitt flyg, och jag vill inte flyga Cork-Dublin, även om det skulle vara möjligt. Våga vägra inrikesflyg!
Enlish Food Market är i alla fall helt fantastiskt. Det är en jättestor inomhusmarknad/saluhall som tar upp ett helt kvarter. Massa färska grönsaker, kött, ostar, bagerier etc. Jag gillar't.
onsdag 16 april 2008
Irland
...och så åkte jag till Dublin och got lost, men det löste sig och till slut satt jag på tåget till Cork. Maria mötte mig när jag kom fram vid midnatt och sedan gick vi hem till henne. Vi hann inte med så värst mycket utan sov mest, tills det var dags att åka till Killarney nästa morgon. Åååååh, bästa!!!
Killarney National Park heter det, och det ligger ungefär en och en halv timme från Cork. Vi tittade på slott och berg och sjöar och gick omkring hela dagen. Sedan åkte vi tillbaka och umgicks med Marias vänner hela kvällen. Vi käkade italienskt och gick till en pub där de bryggde öl inne i själva puben. Coolish.
Nu är Maria på jobbet och jag hänger med hennes ena flatmate, Kristina, som har besök av Jocke för tillfället. Trevligt, trevligt!
Hamsterlamm
Jag har haft sjukligt mycket att skriva om, men nu känns det mesta inaktuellt, så det får bli en kort sammanfattning istället. Jag kom till Amsterdam förra måndagen, efter nära 22 timmars tågresa. Yippie-ay! Var oväntat utvilad trots allt och hängde runt i parker osv tills Marie slutade jobbet. Då gick vi hem till henne och umgicks med Rora, hennes flatmate som är den nya jag. Muchas trevligt!
Sedan var det tisdag och jag åkte till Delft för att hälsa på Luyt, som var precis som vanligt. Lite nervös dock, för han var precis mellan fotografering och intervju inför ett reportage om hans pappa, som var någon typ av holländsk Baader-Meinhof back in the days. Delft var i alla fall soligt och fint, och det var kanon att träffa Luyt igen. Needless to say, eftersom det var kanon att träffa alla som jag träffade!
Tillbaka i Amsterdammen gick jag och dack öl med Kate. Vi var på en irländsk pubsom hon jobbade på för några år sedan. Bartendern var full och sentimental, vilket ledde till gratis öl. Fint. När vi hade tömt förrådet på Brahma begav vi oss till Belushi's, som vi av någon anledning alltid slutar på, för att träffa Luis, Abdel och Richie. Richie har hunnit flytta till Warzawa och gift sig sedan jag träffade honom sist, och var bara i stan en vecka. Bra timing att vi var där samtidigt!
På onsdagen träffade jag Luis och Richie igen, gick till Hard Rock för att säga hej till folk och slutligen till The Waterhole med JonBoy. Det mesta var sig likt, men det blev ändå en konstig dag.
Torsdag och vi åkte till Haag för att Marie skulle fixa visum till Kina, men den mesta tiden hängde vi på stranden och det var såååå fint. På kvällen blev det en belgisk pub som jag inte hade varit på innan, men det kommer säkert bli fler gånger...
Fredagen blev fika med Gerdien och hämt-sushi med Marie, Malin, Marcus och Tobbe. Muahaha. Vi beställde via internet och så kom det till dörren. Vi hann även göra planer för lördagen, som bestod av shopping, biblioteket (nybyggt, gigantiskt, jättefint, med en fantastisk restaurang med utsikt över hela stan högst upp) där vi tog en fika med Magnus och slutligen utgång på Korsakoff, stans alternativhak för gothare. Väldigt lite goth för att vara ett gothställe, men vi hade lika kul som vanligt.
På söndagen var det mysfrukost och hemmahäng tills Anna och Sara kom till stan och vi fikade. Kul att träffa dem där och kunna säga "vi ses i Prag om en vecka!".
Sedan var det tisdag och jag åkte till Delft för att hälsa på Luyt, som var precis som vanligt. Lite nervös dock, för han var precis mellan fotografering och intervju inför ett reportage om hans pappa, som var någon typ av holländsk Baader-Meinhof back in the days. Delft var i alla fall soligt och fint, och det var kanon att träffa Luyt igen. Needless to say, eftersom det var kanon att träffa alla som jag träffade!
Tillbaka i Amsterdammen gick jag och dack öl med Kate. Vi var på en irländsk pubsom hon jobbade på för några år sedan. Bartendern var full och sentimental, vilket ledde till gratis öl. Fint. När vi hade tömt förrådet på Brahma begav vi oss till Belushi's, som vi av någon anledning alltid slutar på, för att träffa Luis, Abdel och Richie. Richie har hunnit flytta till Warzawa och gift sig sedan jag träffade honom sist, och var bara i stan en vecka. Bra timing att vi var där samtidigt!
På onsdagen träffade jag Luis och Richie igen, gick till Hard Rock för att säga hej till folk och slutligen till The Waterhole med JonBoy. Det mesta var sig likt, men det blev ändå en konstig dag.
Torsdag och vi åkte till Haag för att Marie skulle fixa visum till Kina, men den mesta tiden hängde vi på stranden och det var såååå fint. På kvällen blev det en belgisk pub som jag inte hade varit på innan, men det kommer säkert bli fler gånger...
Fredagen blev fika med Gerdien och hämt-sushi med Marie, Malin, Marcus och Tobbe. Muahaha. Vi beställde via internet och så kom det till dörren. Vi hann även göra planer för lördagen, som bestod av shopping, biblioteket (nybyggt, gigantiskt, jättefint, med en fantastisk restaurang med utsikt över hela stan högst upp) där vi tog en fika med Magnus och slutligen utgång på Korsakoff, stans alternativhak för gothare. Väldigt lite goth för att vara ett gothställe, men vi hade lika kul som vanligt.
På söndagen var det mysfrukost och hemmahäng tills Anna och Sara kom till stan och vi fikade. Kul att träffa dem där och kunna säga "vi ses i Prag om en vecka!".
onsdag 2 april 2008
Nuläget
Alltså. Jag är hemflyttad till Ljungskile från Göteborg. Tills vidare (läs: resten av veckan) hänger jag dock mest i staden i väster ändå. Det är finfina grejer. På söndag åker jag till Amsterdam.
Jag känner mig mest ofokuserad och surfar på grannens trådlösa i sängen.
Idag har jag gjort köttfärspaj.
Snart är det tågluff igen. På tapeten.
Färgen lossnade när jag flyttade. Feträkning att vänta?
Pubrunda imorgon, hell yeah!
Ja, ni märker ju själva...
Jag känner mig mest ofokuserad och surfar på grannens trådlösa i sängen.
Idag har jag gjort köttfärspaj.
Snart är det tågluff igen. På tapeten.
Färgen lossnade när jag flyttade. Feträkning att vänta?
Pubrunda imorgon, hell yeah!
Ja, ni märker ju själva...
lördag 22 mars 2008
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)